Missofie

Vid 9.30 imorse vaknade jag av en arg ringsignal! Jag blev alldeles chockad och fattade inte alls vad det var först. Men när jag hade hunnit vakna till så förstod jag att det måste vara någon som ringer på dörren. Jag kollade mobilen för att se vad klockan var och om jag hade några missade samtal. Folk ringer ju oftast innan man kommer förbi och dessutom var de flesta av mina vänner, inklusive mig själv, ute igår och borde absolut sova vid det här laget. Vem fan kan det va som ringer på dörren? Det arga ringandet fortsatte och personen ifråga släppte typ inte knappen så det var väldigt långa, arga och öronbedövande signaler. Jag tänkte först att det måste vara någon av våra skumma grannar som har blivit helt tokig, att det brinner eller så står det en knarkare utanför dörren som inte bryr sig om vart han ringer på. Jag var skiträdd faktiskt! Så efter kanske 1 minuts ringande smyger jag mig fram till dörren och kikar ut genom titthålet. Men man ser ju knappt ut! Jag ser ju att det är någon som står där men det fattar man ju när man hör ringandet, man vill ju liksom se VEM det är! Någon får ta på sig projektet att förbättra titthålen tycker jag! Jag tyckte iaf att det såg ut som en kvinna och även om jag var skiträdd så öppnarde jag dörren (för jag ville fan veta vad människan ville mig)! Så med täcket virat runt kroppen öppnar jag försiktigt dörren och därute står min mamma! Haha! Mamma står där med en hel kartong med 15 lådor jordgubbar i båda händerna och tyckte att det började bli ganska jobbigt och tungt, så hon tryckte ju på ringklockan så gott hon bara kunde (och skrämde halvt ihjäl sin dotter på köpet)! Dessutom hade hon ju händerna fulla så hon kunde ju knappast ta upp mobiltelefonen och ringa och väcka mig (som hon annars är ganska duktig på!). Jag darrade som ett asplöv iaf och fick knappt fram några ord tror jag! Haha, tänk vad lättskrämd man är ibland!

Häromdagen beklagade jag mig för mamma att jorgubbssäsongen är så kort! Jag älskar jordgubbar och hade gärna åkt och plockat själv någonstans i år. Men nu är det redan slutplock och jordgubbarna är väl sådär. Mamsi tyckte väl iaf synd om mig så nu hade hon köpt så många hon orkade bära! ♥ Nu har jag iaf rensat jordgubbar så det skriker om det och tänkte faktiskt göra lite jordgubbssaft på några (vi får väl se hur planerna utvecklas!).

Tack för jordgubbarna mamma och tack för att du sätter lite spänning i min vardag! Love you! ♥